Historien om Rubiks kub

Historien om Rubiks kub

Rubiks kub uppfanns redan år 1974 av ungraren, arkitekten och professorn Ernő Rubik. Kubens 50-årsjubileum närmar sig med stormsteg, så därför tänkte vi att det passar utmärkt att i detta blogginlägg gräva djupare i kuben och dess historia och utveckling. Men vi tar det från början…

Kubens skapare – Ernő Rubik

Ernő Rubik föddes i Ungerns huvudstad Budapest, den 13:e juli år 1944. En turbulent tid på jorden i slutet av andra världskriget, och bara en dryg månad efter de allierades landstigning i Normandie. Hans far var flygingenjör på en flygfabrik i norra Ungern medan hans mor var poet.

Redan under barndomen så gillade Rubik att måla, rita och forma på olika sätt. Detta återspeglas även i hans val av studier när han blev äldre. Han inriktade sig mot skulptur och formning redan på gymnasiet, för att vid 18 års ålder sedan börja studera arkitektur på Budapests teknologiska universitet. Efter avslutad utbildning så valde han att fördjupa sig i Inredningsarkitektur och design på den ungerska akademi för konst och design i Budapest som han år 1971 sedan blev arkitekturprofessor på.

Den första prototypen

Det var i sin roll som professor som Ernő år 1974 funderade på olika sätt att förbättra studenternas förmåga att tänka i flera dimensioner. Under ett besök i sitt gamla barndomsrum i föräldrarnas lägenhet försökte han för första gången montera ihop små handgjorda träkuber till ett pussel som gick att vrida på. Det var inte lätt, utan det tog många försök och mycket experimenterande med allt från trä, gummiband, verktyg och annat för att lyckas skapa den första fungerande prototypen av det som vi idag kallar Rubiks kub.

När den första stabila och rörliga prototypen var skapad så började Rubik helt enkelt vrida på den. Det tog inte lång tid förrän han målade på färger ovanpå träkuberna för att göra dragen mer synliga. Precis som alla vi andra som någonsin börjat vrida på sin egna kub så upptäckte dock Rubik snart att hans kub hade blivit så pass blandad att han inte längre visste om han skulle kunna vrida tillbaka den till löst position igen, med alla färger på rätt sida. Frågorna kom snabbt: är det ens möjligt att lösa kuben igen nu?

Här började ett par veckor av klurande där Rubik spenderade sina lediga kvällar och helger med att sitta med sin uppfinning och försöka komma på en lösning. Inte heller detta var en särskilt lätt process, särskilt som ingen någonsin försökt lösa ett pussel av dess slag före honom. Till skillnad från i våra dagar så fanns inga andra att fråga om hjälp, likaså fanns inga guider med tips och tricks att ta till hjälp (och internet var något som alldeles nyss hade uppfunnits i USA). Det lär ha tagit Rubik själv minst en dryg månad att lyckas lista ut en lösning på sitt egna pussel.

“The magic cube”

Efter att ha bevisat att en blandad kub faktiskt går att lösa så insåg Rubik att hans uppfinning potentiellt kunde intressera fler än han själv och hans studenter. Kuben var trots allt en säregen uppfinning och pussel olikt allt annat – solida block som trots det gick att vrida på. Tekniskt finurlig, men inte särskilt komplicerad att producera. Vacker att beskåda och lätt att prova att vrida på, men ack så svår att faktiskt lyckas lösa. Genom faderns ingenjörsskap så hade Rubik viss erfarenhet av patent, så sagt och gjort så ansökte han år 1975 om patentskydd i Ungern för sin “Buvös Kocka”, “the Magic Cube” (engelska) eller “den Magiska kuben” (svenska).

Rubiks hemland Ungern låg på den tiden fortfarande låg bakom den järnridå som delade Europa i väst och öst. Här rådde kommunism och en relativt strikt och toppstyrd planekonomi, vilket gjorde det svårt för Rubik att hitta en samarbetspartner villig att producera och distribuera hans “Magic Cube”. Det dröjde tills 1977 innan ett Ungerskt företag specialiserat på små plastprodukter och schackpjäser gick med på att börja producera kuben. Den första serien var 5000 kuber stor, och dessa gick snabbt åt – “Buvös Kocka” blev en succé i Ungern. Två år senare hade hela 300 000 exemplar sålts i hemlandet.

Det var då som kuben så sakteliga började sprida sig utanför landets gränser. På leksaksmässan i Nürnberg hade en ungersk-tysk entreprenör med sig en kub, som Tom Kremer, ägaren till Seven Towns, fick testa. Han var övertygad om att “the Magic Cube” kunde bli en internationell succé om bara rätt företag hittades för att distribuera pusslet. Det amerikanska leksaksföretaget Ideal Toys anlitades, och ett kontrakt som innebar rätten att sälja en miljon kuber förhandlades fram. Företaget valde slutligen att döpa om kuben till “the Rubik’s Cube”. Detta blev starten för kubens internationella storhetstid.

Det internationella genombrottet för Rubiks kub

1980 flögs Ernő Rubik över till en leksaksmässa i New York för att visa upp sin uppfinning åt Ideal Toys. Hans roll var primärt inte att agera säljare, något som hade varit svårt för den lite blyga professorn med bristfälliga engelskakunskaper. Däremot så kunde han visa upp att Rubiks kub faktiskt var möjlig att lösa, något som var desto viktigare för Ideal Toys.

Därefter tog det inte lång tid innan den internationella succén var ett faktum. Bara de tre första åren såldes hela 100 miljoner exemplar över stora delar av världen. I många länder (exempelvis Sverige) utsågs Rubiks kub i denna veva som årets leksak i landet. Precis som vi alla som testat på att lösa kuben vet så är det så oerhört svårt att göra på egen hand, så snart var även olika guideböcker i ämnet högt upp på bokhandlarnas bästsäljarlistor. Rubik blev dock själv inte rik på kuppen, och han fick inte ta del av särskilt stora summor av vinsten under kubens inledande storhetstid. Istället kom den huvudsakliga inkomsten fortfarande från hans professorslön hemifrån Ungern på dryga 20 000 kronor i månaden (i dagens penningvärde).

Upp som en fågel, ner som en…?

Lika snabbt som Rubiks kub blev en internationell storsäljare så började den inledande hajpen dö av framåt år 1983. För Rubiks och Ideal Toys själva hjälpte det inte att billigare kopior av hans uppfinning bara blev vanligare och vanligare. Alla som var intresserade av det finurliga pusslet hade snart köpt, testat och hunnit förlägga sina kuber på hyllan. Andra leksaker och uppfinningar lockade, likaså de tekniska utvecklingar som på denna tid faktiskt började ta fart på riktigt. Försäljningen sjönk relativt kraftigt (om än från en otroligt hög nivå), och New York Times gick så långt som att säga att kuben var död, “en starkt lysande meteor som brann ut”.

Rubiks själv lade dock inte kuben och uppfinnandet på hyllan bara för det. År 1983 blev han egenföretagare och grundade Rubik Stúdió för att kunna fortsätta arbeta med sina olika designer, ideér och uppfinningar. Det var här som han skapade kommande Rubiks kub-inspirerade storsäljare, såsom Rubik’s Snake, Rubik’s Tangle och Rubik’s Magic. Än idag så engagerar sig Rubik själv i den värld av kublösande som han själv var med och skapade. Han har mottagit många ärofyllda priser och titlar genom åren och stödjer gärna lovande skolbarn, studenter och ingenjörer i ämnen som berör STEM (science, technology, engineering and mathematics, alltså vetenskap, teknik, ingenjörsskap och matematik). En del i detta är den STEM-baserade utställningen “Beyond Rubik’s Cube”, som turnerade runt världen i sex år under 2010-talet. Rubiks kub syns fortfarande regelbundet i olika sammanhang i exempelvis populärkulturen, och kommer nog aldrid dö ut helt som varken pussel eller leksak.

Men kubtävlingar då?

Genom alla tider har det funnits tävlingsinriktade människor världen över. När man väl lärt sig hur man löser kuben så är nästa logiska steg för vissa att börja ta tid på sina lösningar. Det skedde förstås redan under kubens inledande storhetstid i början av 1980-talet. Små tävlingar uppstod snart världen över, bland annat i Sverige där Aftonbladet år 1981 arrangerade den första stora tävlingen i Rubiks kub. Vann gjorde Lars Petrus, ett numera välkänd namn i kubkretsar. Delvis på grund av den metod för kuben som han själv utvecklat – Petrusmetoden.

År 1982 var Ernő Rubik själv med och arrangerade de första världsmästerskapen i Rubiks kub i hans hemstad Budapest. Kubfantaster världen över fick kvala in för att förtjäna sin plats, och Lars Petrus blev Sveriges representant. Denna kubtävling liknar inget vi som är bekanta med dagens speedcubing är vana vid. Det gäller allt från tävlingsprocedurerna, metoderna och tidtagningen. Tävlingsformatet var bäst av tre lösningar, och svenskhoppet Lars Petrus kom på en respektabel fjärdeplats med en bästa tid på 24.57 sekunder. Det var endast dryga 1,5 sekunder från nyblivne amerikanen och vietnamesen Minh Thai, som vann tävlingen med en bästa tid på 22.95 sekunder.

Precis som kubens allmänna popularitet så dog tävlingarna av när intresset för Rubiks kub som helhet svalnade. Det visade sig kräva att engagerade kubare världen över fick internet som ett lättare sätt att komma i kontakt med varandra för att grogrunden för kubtävlingar skulle uppstå. År 2003 så var den mörka tiden äntligen över, och kubtävlingar återuppstod med det andra världsmästerskapet i speedcubing, i Toronto, augusti år 2003. Snart grundades WCA (World Cube Association) som styrande organ för alla världens kubtävlingar, och tävlingar i speedcubing började så sakteliga bli allt vanligare världen över. Men sporten speedcubings spännande historia är något som vi sparar till nästa blogginlägg.