Världsmästerskapen i Rubiks Kub 2023 – Incheon, Sydkorea

I mitten Max Park, nybliven mästare i Rubiks kub. Bredvid, forna världsmästarna Philipp Weyer (vänster) och Feliks Zemdegs (höger). Foto: Daniel Wallin

Världsmästerskapen i Rubiks Kub 2023 – Incheon, Sydkorea

Den 12-15:e augusti gick världsmästerskapen i Rubiks kub av stapeln i Sydkorea. Redan på förhand stod det klart att detta skulle bli den största tävlingen i speedcubing någonsin och hela 1187 deltagare tog sig till Incheon, strax utanför huvudstaden Seoul, för att tävla i de 17 olika grenarna. Förutom själva tävlingarna så blev kub-VM 2023 också en enda stor folkfest, och ett evenemang som deltagarna sent lär glömma.

Jag själv (Daniel Wallin) hade äran att åka till Östasien för att representera Cuboss och Sverige på plats. Nu väl tillbaka i Sverige igen så tänkte jag berätta om och sammanfatta tävlingen i detta blogginlägg.

Evenemanget

Värdstaden Incheon ligger i de västra delarna av det enorma storstadsområde med drygt 26 miljoner invånare som Seoul med förstäder utgör. Tävlingarna hölls i mässhallarna i Songdo Convensia, där huvudgrenarna hölls i den gigantiska fjärde hallen, med plats för tusentals tävlande, gäster och publik. Sidogrenarna (blindlösning samt 3×3 med minst antal drag) hölls i närliggande konferensrum.

Samtidigt som de flesta rest till Sydkorea primärt för själva tävlingarna så får man inte glömma bort vilket stort evenemang och vilken kubfest som ett kub-VM innebär. Invigningsceremonin var en solklar höjdpunkt, med bland annat tal, traditionell musik och uppvisning i koreansk Taekwondo. Under hela tävlingens gång hölls spännande möten och seminarium i olika ämnen. I bås med både WCA samt närvarande sponsorer och företag fanns exempelvis försäljning och prova-på-verksamhet. Meet and greets arrangerades, där allmänheten hade möjlighet att träffa proffs och kändisar i de olika grenarna. Sen får man inte glömma bort möjligheten att träffa och lära känna nya kubare från världens alla hörn under den fyra dagar långa tävlingen. För alla som inte hade möjlighet att närvara på plats så streamades förstås stora delar av tävlingen på YouTube och Twitch.

Tävlingarna

Dag 1 – Lördag den 12:e augusti

Den första tävlingsdagen började mestadels lugnt och på huvudscenen hölls de första omgångarna i flera lite mindre populära grenar. En av dessa grenar var 6×6, där Max Park slog till med tävlingens första världsrekord, med ett snitt av tre lösningar på 1:07.11.

Den enda avgörande finalen som hölls denna dag var den i att lösa 4×4-kuben med ögonbindel. På förhand var detta Sveriges överlägset största medaljchans, så jag är mycket glad och nöjd över att ha lyckats knipa en bronsmedalj i den tuffa konkurrensen, med min bästa tid på 1:33.63.

Dag 2 – Söndag den 13:e augusti

Den andra tävlingsdagen fortsatte primärt med ytterligare första rundor i olika grenar. Även finalen i 5×5 med ögonbindel gick av staplen denna förmiddag. Själv hade jag avlägsna medaljchanser, men misslyckades helt med mina tre försök och kom bara på 14:e plats. Bättre gick det för storfavoriten Hill Pong Yong Feng från Malaysia, som säkrade guldet med bravur genom att slå världsrekord med en bästa tid på 2:18.78.

Den storslagna invigningsceremonin hölls faktiskt också först dag 2, detta eftersom att det var först då som de flesta deltagarna anlänt till tävlingslokalen. Söndagen avslutades sedan med det första av två finalpass, där medaljörer skulle koras i de fyra grenarna 6×6, Clock, Megaminx och 7×7. Tymon Kolasiński överträffade sig själv och säkrade guld respektive silver i 6×6 och 7×7. Dessutom fick vi se Tommy Cherry planenligt säkra guldet i Clock med stor marginal, Alexander Vujcich skrälla in ett brons i Megaminx till Nya Zeeland med dubbla Oceaniska rekord, och Max Park använda den misslyckade finalen i 6×6 som bränsle för att krossa allt motstånd och ta VM-guld i 7×7.

Dag 3 – Måndag den 14:e augusti

Under måndagen avgjordes de första rundorna i de populäraste grenarna, bland annat den klassiska 3×3-kuben. 1142 deltagare ställde upp i grenen, och ett snitt av fem lösningar snabbare än 10.76 visade sig krävas för att vara bland de 400 som gick vidare till nästa runda. Måndagen såg också de avgörande försöken i 3×3 Multi-Blind och 3×3 med minst antal drag. I Multi-Blind så lyckades jag själva ta en något överraskande 5:e-plats med 37 kuber av 39 möjliga lösta i streck med ögonbindel på. För bronset hade det krävts 43 av 46, medan Krzysztof Bober lyckades med 49 av 52 för att ta guld. Jayden McNeill löste i sin tur en Rubiks kub på 22, 23 samt 22 drag i de tre försöken att lösa kuben med minst antal för att ta guld i den grenen.

Måndagen avslutades med detta VM:s Nations Cup. Alla inkvalande länder var representerade av tre deltagare per land, som i rask takt löste varsin kub. Två länder mötte hela tiden varandra i ett klassiskt slutspelsträd, där det land som hade den snabbaste totaltiden över tre lösningar vann matchen och gick vidare till nästa runda. Sverige mötte ett relativt jämnstarkt andralag från Thailand i den första rundan, men det gick tyvärr inte så bra som vi hade hoppats och vi åkte ut redan i den första matchen. Lite bättre gick det för våra grannar Norge, som först lyckades slå ut Frankrikes förstalag, för att sedan vara förvånansvärt nära att slå ut förhandsfavoriten Kina, en match som avgjordes i en sekundstrid under de sista lagmedlemmarnas lösningar. Några större skrällar på prispallen blev det dock inte. USA:s starka andralag säkrade bronset i en bronsmatch mot USA:s jämnstarka förstalag. I finalen slog Kina säkert sina motståndare Filippinerna för att ta guldet.

Dag 4 – Tisdag den 15:e augusti

Den sista tävlingsdagen på årets VM började med semifinalerna i de populäraste och viktigaste grenarna. Dessa semifinaler är alltid spännande att följa (och nervösa för de inblandade) eftersom det ofta är så pass små marginaler som skiljer vilka som går vidare till finalerna eller ej. Den tidigare stormästaren Feliks Zemdegs från Australien hade exempelvis en dålig dag i den andra rundan och missade att ens ta sig till semifinalen i 3×3, något som chockade många. I semifinalen visade sig ett snitt på 6.56 sekunder senare vara det som krävdes för att gå till den prestigefyllda finalen i 3×3. I semifinalen i 3×3 med ögonbindel hade jag själv chans att säkra en finalplats, men lyckades inte få den tid på 22.32 sekunder som krävdes för att gå till final.

Hela eftermiddagen under den sista dagen utgjordes av det huvudsakliga finalpasset. Medaljörer i åtta grenar skulle koras innan den avslutande 3×3-finalen skulle dra igång. I Square-1 och Skewb fick vi se helamerikanska podium, grenar där USA dominerat i världstoppen länge. I Pyraminx och 2×2 knep Kina både guld och brons, där blott 9-åriga Kinesiska tjejen Like Li tog båda dessa brons. I 5×5 och 4×4 tog Max Park och Tymon Kolasiński två väntade medaljer var. Vinnaren i 3×3 med en hand blev Roux-metod användaren Sean Patrick Villanueva, medan Tommy Cherry avslutade med guld och världsrekord-snitt i 3×3 med ögonbindel, där alla hans tider i 14.15 snittet var snabbare än någon annan finalists bästa tid.

3×3-finalen

Precis som vanligt hölls finalen i 3×3 i “head-to-head”-format, där två deltagare åt gången gjorde alla sina fem lösningar, för att på så sätt räkna ner mot de topprankade deltagarna. Att konkurrensen blivit monumentalt mycket tuffare bara sedan det senaste världsmästerskapet 2019 var det ingen fråga om, då det årets vinnarsnitt på 6.74 inte ens hade räckt för att ta sig till VM-final i år.

Luke Garrett gick ut tidigt i årets final, och hans 5.82-snitt låg länge i ledning. De vinnartippade deltagarna gick dock ut först i de tre sista paren. Däribland Max Park, som från sin 5:e-ranking in till finalen satte ribban oerhört högt med ett 5.31-snitt, något som med finalnerverna i åtanke med största sannolikhet skulle räcka väldigt långt. Tymon Kolasiński gick ut i det näst sista paret, och hade trots en dålig första lösning chans att gå om Max inför hans sista lösning. Denna sista lösning misslyckades han dock med, och med två för honom dåliga tider så sänkte det hans snitt till 5.42, och han gick in på en andra plats inför det sista paret.

I sista paret gick dock tävlingens huvudfavorit Yiheng Wang ut. Han började starkt, och var med sina inledande tider på 6.10, 4.72 och 4.61 i en mycket bra position för att säkra guldet. Med 5.15 i den fjärde lösningen så hade även han allt i egna händer inför den sista lösningen. Hela kubvärlden höll sedan andan när han startade timern på sin sista lösning, i full vetskap om att en tid under 6.10 sekunder skulle räcka för att ta guld, en tid som Yiheng normalt klarar utan problem. Kanske var det finalnerverna, men denna gång så visade han sig inte lyckas matcha den tiden, och efter 6.47 på sista lösningen så stod det klart att Max Park tagit sitt andra VM-guld i Rubiks kub i karriären. Yiheng Wangs snitt blev tillslut 5.32, en ynka hundradel från Max Parks guldsnitt.

På många sätt knöt det ihop VM på ett bra sätt. Max är mycket välförtjänt av ett andra VM-guld efter att till stor del ha dominerat kubscenen ända sedan senaste VM 2019. Yiheng Wang är trots allt bara 10 år gammal, och har hela karriären framför sig för att säkra det där VM-guldet i 3×3 om han så vill. Efter att ha överträffat sig själv flera gånger om under loppet av detta VM så var Tymon Kolasiński också en mycket värdig bronsmedaljör. Dessa och alla andra medaljörer fick sina välförtjänta medaljer och priser på den avslutande prisutdelningen som följde strax därefter.

En (efter allt hejande) mycket hes WCA Board-ordförande Ethan Pride kunde slutligen avslöja att nästa kub-VM kommer hållas i Seattle år 2025, så det är bara för alla tävlande att lägga fingrarna i hårdträning och sikta mot USA om två år.

Trofé för min bronsmedalj i 4×4 med ögonbindel. Foto: Daniel Wallin